Igår på Östersund-Frösö Ridklubb blev vi och många fler väldigt dåligt bemött av de på klubben. Det började redan direkt när mamma skulle visa Sherris vaccinationsintyg när de trodde att vi hade tagit någon annans pass och skulle visa det. De hann inte ens säga hej innan de hade fräst åt mamma och jag hörde från några vi känner att även de hade haft problem när de visade sina papper på hästen. 

 

Det började redan i våras när jag var där och tävlade. Sherri var på sitt allra sämsta dressyrhumör och bockade som en dåre. Det pratades högt och tydligt om oss att vi inte hörde hemma på tävlingar och att de ville "kasta ut skiten" från framridningen och tävlingen. Det var alltså Sherri och mig de pratade om.. Jag tog det väldigt personligt och var ledsen och förbannad hela den tävlingshelgen. Igår åkte vi upp i hopp om att det endast sas så om oss för att Sherri bockade och inget annat. I hopp om att Sherri igår skulle bete sig bra och allt skulle vara frid och fröjd. Vilket det även var med tanke på att Sherri inte bockade en gång under hela dagen och betede sig examplariskt!

 

Men! Jag hann knappt in på framridningen så är samma person/personer som i våras på oss igen. Denna gång kan de inte klaga på att Sherri stör de andra, så istället klagar de på att jag rider oansvarigt med mitt spö. Inte för att jag använder det på Sherri, utan för att jag tydligen viftar med det så mycket att jag har hållit på att slå flera andra ekipage när jag rider förbi dem. Jag blev alltså även denna tävling klassad som fara för andra ekipage, av samma människor. Så denna person kallar till överdomaren och jag blir ifråntaget mitt spö trots att jag inte gjort någonting som skulle kunna vara en fara för andra. Det var droppen redan där, jag velade mellan att starta och inte med tanke på hur förbannnad och ledsen jag var. Jag startade och när jag kommer ut från banan så kommer människan med ännu en spydig kommentar. 

 

När jag sedan pratar med min kompis som även hon tävlade under dagen, så får jag höra att de varit på henne också under dagen. Det är så fruktansvärt osportsligt och så himla dåligt att jag bara vill skrika och slå människan och alla andra tanter runtomkring som håller med och gör stämningen ännu sämre. De försöker inte ens göra det osynligt, de vill verkligen såra. Det är ren mobbning! Jag har i mina dagar mött många underliga människor inom ridsporten och förstått mer och mer varför vissa inte klarar av att vara kvar i denna sport. Man ska tåla så fruktansvärt mycket skit och smutskastning så hälften skulle räcka för 1000 personer. Det är personer som dessa som gör att klubbar blir osams, tävlingar blir bara något hemskt och att flera människor slutar hålla på med hästar. 

 

Alla är på tävling eller med hästarna på samma villkor, alla vill vi olika saker och gör på olika sätt trots att vi förmodligen har liknande mål. Hur kan man ens ha mage att trycka ner någon på detta vis? Jag stod upp för mig själv och visade att jag är en hundra gånger bättre sportsmänniska än henne och de andra. Jag klev upp och presterade ännu bättre och till och med slog dem. Någonstans långt där inne så vill jag bara gå fram och slå ner dem, men man inser att vad man än skulle säga och göra så skulle det aldrig gå in i deras trångsynta huvuden. De är så långt ifrån värt det!! 

 

Så från och med idag kommer jag för alltid bojkotta Östersund-Frösö Ridklubb för ett enormt dåligt bemötande av personal och medlemmar mot oss som kommer utifrån. Det är svårt att föraklara för er som inte var där, men jag är inte ensam om detta och jag hoppas det är fler än jag som tar steget och säger ifrån och står upp för sig själva. Jag tänker ta min fantastiska häst och köra över dem allihopa, för oss kommer de aldrig kunna skada mer. För att avsluta detta inlägg anväder jag mig av det ordspråk som följt med mig varje dag i flera år. 

 

 

 

Första klass var en MSV C:1. Det började med strul redan på framridningen när jag satt min fot i ridhuset så kom klagomålen på en gång och jag blev även ifråntaget mitt spö. Personangrep mot mig personligen var just vad som skedde. Så jag hann gå av framridningen en sväng och tårarna bara rann på mig samtidigt som jag var så förbannad att jag ville bara skrika. Tog mig samman och kände ett jävlar-anamma i mig och bestämde mig för att starta. Var sååå nära på att kliva av hästen och åka hem på en gång. Hann inte rida fram riktigt eftersom jag ropades in på banan på en gång efter att jag bestämt mig för att rida. Sherri hann inte komma igång och svarade enormt dåligt för skänkeln. Red för livet och kom igenom programmet helt okej. Poängen på 60.00% reflekterade känslan om att vi inte var igång och jag hade tankarna någon annanstans. Är ändå nöjda över att jag tog mig igenom det. Ingen placering och ingen toppenkänsla, men vi gjorde det tillsammans och Sherri bockade inte en enda gång. 

 

Andra klassen var MSV B:4, andra gången någonsin vi skulle tävla den klassen. Innan klassen började var jag säker på att jag skulle stryka mig och åka hem, kände inte alls för att rida mer. I sista sekunden bestämde jag mig för att rida, sådär 20 minuter innan min start. Slängde på alla grejer och drog ut i skogen och busade igång Sherri. Massor med övergångar från och till galopp, jag stod upp i sadeln och peppade henne framåt hela tiden. Red sedan direkt från skogen och in på banan och fortsatte med samma grej inne på banan tills vi fick startsignal. Sherri kändes betydligt mer framåt och jag var mer taggad på att rida, jag kände verkligen att Sherri var med mig och att detta skulle vi fixa. Vilket vi även gjorde!! Red igenom hela programet med ganska många missar, men det som var bra var istället riktigt bra. Fick allt mellan 3or och 8or på bedömningen. Vi hade samma problem med bytena som sist att vi inte riktigt får till bärigheten i själva bytet och det blir lite tvådelat, men det ska vi jobba vidare på. Red även helt fel väg på slutet, visste inte alls vart jag skulle, haha. Så det blev avdrag med 2 poäng, vilket gjorde att vi missade 3dje platsen. Vi fick totalt 60.33% och blev fyra. En rejäl förbättring sedan förra helgen då vi debuterade på 55%. 

 

Jag är riktigt nöjd med Sherri och mig med tanke på förutsättningarna som vi gavs under gårdagen. Trots det hittade vi tillbaka till vår styrka och slog till och med en av de personer som verkligen klampat ner på oss under dagen. Vilket var en fröjd!! Vi har ännu en gång bevisat att oss trampar man inte på!