För mig som hoppar på pessoa så handlar det om att min tränare tipsade och tyckte jag skulle prova, vilket jag nu har gjort och min häst verkar trivas med det :)

Jag rider med pessoa på en av mina hästar och det fungerar bra för både henne och mig :)

Har aldrig ridit på pessoa, så jag kan inte uttala mig, men vilket bett man än har är det ju ryttarens hand som är avgörande!

En läsvärd text som kommer upp om man googlar pessoabett:


Många tror att pessoabettet är ett hävstångsbett – vilket är felaktigt. Pessoabettet har förvisso skänklar men ett hävstångsbett används med kedja vilket gör att det ger en hävstångseffekt, mycket logiskt. Hos pessoabettet å andra sidan finns det inget som stoppar ryttaren från att dra “för mycket”. Den enklaste lösningen på det borde väl vara då att sätta på en kedja, eller hur? Dock är det som så att en kedja på ett pessoabett inte ger rätt verkan utan kedjan hamnar fel i jämförelse med exempelvis ett Pelhambett. Detta skulle då leda till en felplacerad kedja som kommer att klämma och nypa den tunna huden hästen har där.

Hur fungerar då ett pessoabett?

När du tar i tygeln sker detta: mundelen dras upp mot mungipan/tänderna, samtidigt som sidodelarnas rotation gör att nackstycket dras nedåt. Alltså:

Det trycker i nacken genom att sidostyckena kommer att spännas och för att undkomma det kommer hästen att vilja sänka huvudet (i hästens nacke finns det otroligt mycket nerver). Om man jämför just den delen av bettets påverkan med ett vanligt tvådelat där sidostyckena istället slakar när du tar i bettet är skillnaden stor. Pessoabettet trycks även upp mot gomtaket och uppåt mot hästens tänder (då den vanligaste konstruktionen är tvådelad), vilket gör att hästen vill höja huvudet. Pessoabettet ger alltså dubbla signaler.

Eftersom att det dessutom inte finns någon kedja dras bettet upp i hästens mungipa, utan någon begränsning. När detta sker kan hästen få sår- och tryckskador på gomtak, tänder och även mungipor. Nypskador är också väldigt vanliga då mundelen förflyttas långt på bettringen. Bettet är inte bra för tänderna på hästar därför att det rör sig så mycket i munnen och kan vid ett kraftigt/hastigt drag till och med slå sönder tänderna.

En annan väldigt viktig anledning till att inte vilja använda pessoabettet är den uteblivna eftergiften. Vid all sorts ridning vill man kunna ge hästen en belöning när den gör rätt i form av en eftergift, även i munnen. Med ett pessoabett går inte det eftersom att bettet är överrörligt. Utan en eftergift går hästen heller inte i en ärlig form. För att ge total eftergift på ett pessoabett måste man släppa ut tyglarna helt och hållet vilket torde vara väldigt opraktiskt.

Hur reagerar hästen på detta?

Bettet kommer därmed få hästen att försöka komma undan bettets verkan och den kröker då på nacken. Att rida med ett pessoabett är som att skrika åt en döv. Varje hjälp du ger genom pessoabettet är betydligt större än du tror. Hästen kommer kanske till en början bli stum i munnen tills den slutligen väljer att “ge upp”. För ryttaren kommer det knappt att kännas när man tar i tyglarna eftersom bettet inte har någon hävstång men för hästen känns det desto mer. Skulle man då ta tygeln till sig än mer så att man “har något i handen” kommer hästen ha hunnit känna bra mycket mer. Eftersom att hästen kommer att dra sig undan för bettet får man heller inte ett ärligt stöd på bettet.

Skulle man då väl byta bett är det inte ovanligt att hästen fått en “psykisk blockering” inför bettets inverkan. Antingen kommer hästen att vara så pass stum och “härdad” i munnen att ryttaren kanske väljer att betsla upp än mer eller så kommer den att gå undan även från det vanliga bettet av rädsla för att bettet kommer att trycka och göra ont. Hästen känns villigare och lydigare därför att den inte kan säga emot. Ju längre man använder ett pessoa, desto svårare blir det att betsla ner.

Förändringar som man kan se på en häst som rids på ett pessoabett, förutom det jag nämnt ovan, kan exempelvis vara att man märker av en förändring i hästens gångarter, hästen blir trippig i steget. Långa mungipor är också något man ofta ser hos hästar som rids på pessoabett just för att det inte finns något stopp. Många hästar springer även och gapar till bettet för att undkomma smärtan. Signalerna som ges till hästen från pessoabettet är konfliktartade som jag nämnt tidigare vilket ofta ger reaktionen hos hästen att den drar sej undan. Ofta ser man ponnyer/hästar som går bakom hand, med sänkt rygg och bakbenen “på andra sidan ridhuset” när det rids dressyr på bettet. Pessoabettet ger alltså spänningar i hästens kropp vilket aldrig är bra.



Vanliga funderingar



Men det är ju hästmänniskor inom eliten som rider på pessoabett? De kan ju inte ha fel!
Faktum är att de inte är allsmäktiga, de inom eliten. De kan göra sådana “enkla missar” som att sitta med felvinklade händer. Medaljer och berömmelse betyder inte per automatik att man vet allting eller tar till sig all kunskap som delges en. Jag tror själv att du när du läst om pessoabettet inte skulle vilja stoppa det i en hästmun ens för en dag.

Om jag sätter tygeln i den stora ringen då, borde det inte verka som ett vanligt bett då?

Nej, det gör det inte. Om du däremot skulle sätta både sidostycket på tränset och tygeln i den stora ringen får du däremot samma effekt. Fast det blir enbart rörigt och då kan du ju alltså lika gärna använda ett vanligt bett!

hälsosamt.


Och slutligen

Missbrukande av bett är aldrig bra men faktum är att pessoabettet aldrig är bra på grund av dess funktion och den reaktion och de skador det orsakar hästen. Ofta är det så enkelt som så att de som väljer att rida på pessoabett inte vet om dess funktion, man kan inte veta allt! En hästmänniska som förstått funktionen hos ett pessoabett skulle dock aldrig vilja stoppa det i en hästmun och jag hoppas att denna text givit dej den förståelsen!

Det är alltid bra att vara källkritisk, jag tycker att just den där texten är lättläst och förklarar på ett tydligt och bra sätt hur ett pessoabett inverkar på hästen. Den finns citerad på olika bloggar och hästforum så det är lite svårt att hitta originalförfattaren dock.

Men om man bortser från texten så är ju bettets verkan ändå ett faktum; det vill säga när ryttaren tar i tygeln så uppstår ett tryck på hästens nacke(vilket får den att vilja sänka huvudet) samtidigt som hästens gom råkar ut för den klassiska nötknäppar-effekten(vilket får den att vilja höja huvudet).

Har man ett träns med pessoabett så kan man ju själv agera häst och be någon dra i tyglarna för att få klart för sig hur bettet funkar.

Bettet var från början ämnat som körbett, men i och med att den kända hoppryttaren Nelson Pessoa(vars namn man också använder idag för bettet) började använda det så vart det sorgligt nog väldigt populärt inom ridsporten.

Anledningen till att bettet fortfarande används ganska flitigt av alla möjliga ryttare är nog i första hand okunskap kring dess verkan men också tron om att det är en bra lösning för att kontrollera starka hästar.

Skulle jag bli rekommenderad av en tränare till att byta till pessoa så skulle jag säga tack och hej för mig. Har man en stark häst som man inte kan kontrollera är det bättre att backa några steg och börja om med grunderna ( gas och broms osv.) istället för att betsla upp.

Sen är ju egentligen bettets originalnamn Dutch Gag vilket på svenska betyder Holländsk munkavle, och bara det namnet säger väl en hel del.