Gick bara in och ville göra en fin runda och nå fram till alla distanser odentligt. Sagt och gjort skulle jag vilja kalla det! Fick en superbra runda med en härlig känsla i. Sherri tog tag i hindren, lyssnade perfekt och hoppade med lätthet runt hela banan. Jättenöjd! Så efter denna klass bestämde vi oss för att gå in och rida 110cm-klassen med, vilket vi inte har gjort sedan ifjol på hösten någon gång. 

 

 

 

Denna klass hade jag inga förväntningar alls på då vi inte har tävlat denna höjd på länge, det var inomhus och vi har bara tränat själv hemma senaste veckorna. Men Sherri kändes pigg och glad trots att hon gått en klass redan och dagen hade varit lååång. Dock överhoppade hon sig på första språnget på oxern inne på framhoppningen så då blev hon lite rädd/feg. Hon gillar vekligen inte att överhoppa sig, hon blir för försiktig då. Men efter ett tag så fick jag tillbaka henne på rätt spår och vi gick in på banan.

 

Väl inne så kämpade vi tillsammans. Det är absolut ingen stilritt, verkligen inte. Men vi gjorde det som krävdes för att komma runt, vi kämpade och vi busade. Om ni har på ljudet på filmen så hör ni mina små uppmuntrande rop på henne, det är så vi gör när vi busar, behöver lite uppmuntring eller behöver ge det lilla extra. Sherri lyssnar superbra på det och ger då ännu lite till! :)  Vi fick ju dock ett pet på räcket in på ett relaterat avstånd till en stor trippel, men det var mitt fel. Jag var så inne på att hon skulle räcka fram på de fem långa galoppsprången där emellan så jag red ut henne lite för mycket innan räcket så hon hoppade lite väl platt. 

 

Men suuuuuperduuuper nöjd med min finafina ponny! Vi kämpade runt banan och jävlar i min låda, vi kan än! Så 4 fel gick vi i mål med, men för mig är det som en vinst. Superglad och Sherri såg skapligt nöjd ut hon med efter ritten ska jag lova, örona rakt fram och höjd huvud! Mina älskade Sherri!