Grimskaft och grimma
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
Såg att det va en utav er som funderade varför grimskaftet satt fast i sidan av grimman istället för under hakan på bilderna.
Det är egentligen bara en tillfällighet! Brukar göra så när Sherri ska äta ur en hink eller när hon går "lös" och betar. När dessa bilder togs hade hon precis ätit mat ur sin hink och då satt jag grimskaftet i sidan bara för att det skulle slippa åka ner i maten och sedan fick det sitta kvar när jag la grimskaftet över ryggen på henne och hon gick lös och betade i den lilla skogen vid parkeringen. Om hon har grimskaftet sittandes under hakan när hon betar han hon mycket lättare kliva på det. Nu är risken mindre då det inte släpar i marken! Så det har ingen speciell betydelse eller så, mest för att matte är lat ;)
Bloggtips!
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
Nina och hennes fina Bizet(bild lånad från Ninas blogg)
En blogg som jag verkligen vill tipsa er om är Nina Rademaekers blogg!! Detta är en tjej, en häst och en blogg som verkligen fångat mitt intresse. Nina verkar vara en riktigt jordnära och glad tjej som ser på hästar, träning och tävling på ett väldigt härligt och sunt sätt. Mycket hon skriver kan jag känna igen mig själv i och hur jag själv tänker, även fast hon kanske många gånger tar det några nivåer högre. Hennes häst Bizet är en enormt fin häst som Nina har utbildat själv! Jag blir alltid väldigt inspirerad av all läsning, alla bilder och alla filmer Nina lägger ut. Bizet rör sig fantastiskt och Nina rider med sån mjukhet, det är en fröjd för ögat att se!
Två inlägg som Nina alldeles nyligt skrivit tycker jag är så himla bra att jag vill dela med mig utav dem till er som inte redan läser hennes blogg. Första inlägget heter En problemlösare och det andra heter Användandet av spö. Bra tankar, bra läsning och bra tips till alla hästmänniskor!
En känsla jag kan ta på
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 2 Kommentarer
Bilder från den senaste hopptävlingen pärlan och jag startade.
Kan ni känna känsla i kroppen av att ni gör någonting, alltså att ni tänker på att ni gör en speciell sak som ni älskar och när ni gör det så känner ni exakt den känslan i kroppen?! Det gör jag med hoppningen. Det är många gånger som jag drömmer om något helt annat än vad som är just nu. Just nu satsar jag på dressyren med Sherri, just för att det finns mer potential att hämta där när det gäller Sherri och tävling bland storhästar, än när det kommer till hoppning. Men när jag blundar och ser mig själv rida, då rider jag inte dressyr. Det är inte dressyrens piaff och passage jag känner i kroppen, jag svävar inte fram i någon flott ökad trav och jag rider inte heller i en dressyrsadel. När jag blundar och ser mig själv rida så sköljer känslan över mig, känslan av att rida an ett stort hinder på en hopphäst med spänst och smidighet. Jag känner hur hästen stampar av från marken, vänder igenom ryggen i språnget, skjuter ut sina bakben och sedan landar smidigt som en katt på marken. Just denna känslan är enorm inom mig, men speciellt dagar som denna då jag sett en fantastisk häst till salu som jag alltid gillat lite extra. Ung, lite egen och med enorm kapacitet.
Det är frustration som uppstår inom mig när jag inte kan göra det jag älskar allra allra mest inom hästsporten och jag vet att det just nu inte finns någon möjlighet till det. Hur det än är så förmår jag mig inte sälja min absolut bästa vän, min Sherri. Jag klarar verkligen inte av det, hon är en så stor del utav mig och på något vis så behöver vi varandra. Jag har inte under några omständigheter råd att köpa en till häst, även om det är min dröm. Att få ha kvar Sherri och göra allt jag älskar med henne och sedan ha en stor hopphäst att verkligen satsa på. Men som livet är nu fungerar det inte. Visst har jag funderat på andra lösningar, så som att låna, hjälpa till att rida en hopphäst, börja jobba på något stort stall, låna ut Sherri eller liknande. Allt för att få följa min största dröm, en dröm som jag haft enda sedan jag började rida som liten tös. Just nu så är möjligheterna små på grund av många olika skäl i livet, men jag vågar fortfarande hoppas och tro att en vacker dag så kommer jag göra det jag alltid drömt om. Hur mycket slit det än är, hur lång vägen än är att vandra och hur länge jag än måste kämpa för det. En dröm är alltid värd att satsa på.
Nya bestämmelser - TR 2015
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter / 0 Kommentarer
Källa för artikel och vidare länkar: www.hippson.se
Nu finns alltså de nya TR-ändringar att tjuvkika på inför tävlingssäsongen 2015! Själv blev jag väldigt besviken när det kommer till vilka bestämmelser som blivit eller inte blivit inom dressyr. Hoppningen fick fler bra ändringar än vad dressyren fick. Jag tycker personligen att tre delar var tråkiga, tre delar som jag känner att jag blir speciellt "drabbad" av.
Den första delen är, kandar får endast användas från MSV B och uppåt(dock frivilligt). Jag tycker det är bra att det är frivilligt att rida på kandar eller inte i de höga klasserna då jag vet ett antal ekipage som inte alls trivs med kandar, men som borde tävla mycket högre än vad de faktiskt gör. Men som inte kunnat ta det steget, så nu kan även de tävla högre klasser. Det som stör mig är att det inte längre är frivilligt att rida på kandar i MSV C längre. Nu har det varit frivilligt i den klassen och sedan krav på kandar i högre klasser, men det tas alltså bort och det blir istället krav på enkelt träns till och med MSV C och sedan valfritt i högre klasser. Jag tycker absolut att valfriheten skulle börja vid MSV-klass precis som innan. Jag själv kommer bli drabbad av detta då jag även nästa år kommer rida MSV C. Jag och Sherri älskar vårat kandar och jobbar mycket bättre på det. Det har blivit en grej för oss, att när kandaret åker på är det seriös träning, allvar eller tävling. Så det är jag mycket besviken över..
Den andra delen som jag tyckte va lite klurigt är att dressyrdomaren får inte ha en relation till varken hästen eller ryttaren för att få dömma klassen. Hur svårt kommer inte detta att vara? Så om en släkting till en dressyrdomare vill tävla så får den inte rida de klasser som precis den domaren dömmer. Inte heller får domaren ägen en häst som de lånat ut för träning och tävling. Jag förstår att denna bestämmelse har införts, endast för att domarna ska vara så opartiska som möjligt och döma alla lika. Men det blir jättesvårt! Speciellt för oss här i norrland då vi endast har ett fåtal domare att välja på och "alla känner alla". Det blir ju lite så när man bor och tävlar på ett ställe som inte har stort utbud på varken domare eller tävlingar. Och hur ska tävlingarna kunna reglera detta? Ska de se till att vissa ekipage inte får anmäla sig till vissa klasser? Vem ska hålla koll på detta?
Det sista som jag blev besviken på är att käkremmarna fortfarande är ett måste på både träns och kandar. Jag och många fler passade på att lägga in just detta som förslag till nya TR i våras när vi hade chansen att vara med och påverka. Att vi inte vill att det ska vara ett krav på käkrem. Vad gör den för nytta om man ändå ska spänna den så pass löst? Har många gånger har vi inte sett en ryttare som ramlat över huvudet på hästen och dragit med sig tränset i farten? Var gör då käkremmen för skillnad? Det borde vara valfritt. Nu kommer vi med PS-träns drabbas av detta i dressyren ännu ett år. Riktigt tråkigt att inte TR går framåt mer med utvecklingen.
Vad tycker ni om de nya bestämmelserna som vi fått se hittills? Alla olika länkar till olika grenar finns i artikeln som jag har länkat till längst upp i inlägget.
Debatten fortsätter!!
Att ha hästarna hemma
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
Kommentar från läsare - Kan du inte skriva ett inlägg om hur de är att ha hästarna hemma? :) hur mycket mark som krävs, om ni köpte eller byggde m.m.
Visst kan jag det! Kan börja med att berätta att jag har haft den fantastiska turen att ha haft hästarna hemma på gården sedan början av år 2006. Med andra ord har alltid Sherri och Cosy stått hemma hos oss så länge vi ägt dem båda. Hade även mitt russ Unita hemma ett år före det. Jag har haft en enorm tur som har så underbara föräldrar med ett lika stort instresse som mig och de vill hästarna det bästa. Visst finns det både för- och nackdelar med att ha hästarna hemma, det kan vi alla skriva under på här hemma.
Fördelar med att ha hästarna hemma
- Full uppsikt hela tiden. Man har själv kollen varje dag hur de mår och upptäcker eventuella sjukdomar/skador fortare.
- Man kan gå ut precis när som helst för att gosa, rida, mata eller vad tusan som helst. Inga tider att passa!
- Man kommer dem närmare fortare eftersom man håller på med dem varje dag, året runt.
- Man får ha det preeeeecis som man vill! ;) Ingen annan som bestämmer varken rutiner eller annat.
- Det går att få det billigare än att stalla in, beroende på vad man har för kontakter när det kommer till hö, spån och så vidare.
Nackdelar med att ha hästarna hemma
- Man kan inte direkt åka bort. När jag är borta är mamma hemma, när mamma är borta är jag hemma. Vilket betyder att vi typ aldrig kan åka bort tillsammans mer än över dagen. Man blir väldigt låst.
- Det är mer jobb än om man har de uppstallade. Det ska hämtas hö, spån, köras bort skit och hålla allt i skick. Även alla ut- och insläpp tar energi.
- Man måste verkligen ut varje dag och grejja, vare sig man vill eller inte. För ingen annan gör det för en!
När det kommer till regler om vad som gäller för stall, hagar, sällskap och så viadre finns lätt att hitta på Jordbruksverkets hemsida! Där finns alla bestämmelser om mått och liknande att hitta. Själv köpte vi en barack som vi sedan byggde om till stall. Vi kollade vad det var för regler som gällde för hästar och byggde sedan efter det. Så det är en bra idé att sitta och läsa på jordbruksverkets hemsida innan man bestämmer sig för att bygga stall och hage hemma, så man vet vad som krävs.
Bra respons!
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter / 0 Kommentarer
Vilken respons jag fått i och med mitt inlägg om osportlighet och händelserna från helgen! Läs inlägget här, om ni missat det! Jag har fått så mycket respons via facebook, sms och framför allt mejl från alla möjliga människor. Det är flera som har kommit med sin egen berättelse om osportslighet på tävling, då framför allt om samma klubb och en del även samma mäniskor som jag skrivit om. Jag tycker det är bra att det är fler som vågar berätta sina berättelser, för om ingen berättar eller säger något så kommer det inte heller bli någon ändring. Allt fortsätter precis som det har varit tills någon sätter ner foten och säger ifrån. Jag har i och med mitt inlägg nått ut till många människor då statistiken höjdes rejält efter jag publicerat inlägget. Det har nått fram till många parter och jag hoppas att det är fler än jag som vågar gå ut med sina berättelser. Det ni skrivit till mig har stort värde när det kommer till förändring. Så våga kliv fram och berätta vad ni tycker och känner. Tillsammans måste vi alla hjälpas åt för att nå ett bättre klimat bland ridsporten, alla måste dra sin del till stacken.
Men väldigt roligt med alla respons! Tack till er som skrivit och till alla uppmuntrande ord! :)
Osportsligt beteende
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter / 1 Kommentarer
Igår på Östersund-Frösö Ridklubb blev vi och många fler väldigt dåligt bemött av de på klubben. Det började redan direkt när mamma skulle visa Sherris vaccinationsintyg när de trodde att vi hade tagit någon annans pass och skulle visa det. De hann inte ens säga hej innan de hade fräst åt mamma och jag hörde från några vi känner att även de hade haft problem när de visade sina papper på hästen.
Det började redan i våras när jag var där och tävlade. Sherri var på sitt allra sämsta dressyrhumör och bockade som en dåre. Det pratades högt och tydligt om oss att vi inte hörde hemma på tävlingar och att de ville "kasta ut skiten" från framridningen och tävlingen. Det var alltså Sherri och mig de pratade om.. Jag tog det väldigt personligt och var ledsen och förbannad hela den tävlingshelgen. Igår åkte vi upp i hopp om att det endast sas så om oss för att Sherri bockade och inget annat. I hopp om att Sherri igår skulle bete sig bra och allt skulle vara frid och fröjd. Vilket det även var med tanke på att Sherri inte bockade en gång under hela dagen och betede sig examplariskt!
Men! Jag hann knappt in på framridningen så är samma person/personer som i våras på oss igen. Denna gång kan de inte klaga på att Sherri stör de andra, så istället klagar de på att jag rider oansvarigt med mitt spö. Inte för att jag använder det på Sherri, utan för att jag tydligen viftar med det så mycket att jag har hållit på att slå flera andra ekipage när jag rider förbi dem. Jag blev alltså även denna tävling klassad som fara för andra ekipage, av samma människor. Så denna person kallar till överdomaren och jag blir ifråntaget mitt spö trots att jag inte gjort någonting som skulle kunna vara en fara för andra. Det var droppen redan där, jag velade mellan att starta och inte med tanke på hur förbannnad och ledsen jag var. Jag startade och när jag kommer ut från banan så kommer människan med ännu en spydig kommentar.
När jag sedan pratar med min kompis som även hon tävlade under dagen, så får jag höra att de varit på henne också under dagen. Det är så fruktansvärt osportsligt och så himla dåligt att jag bara vill skrika och slå människan och alla andra tanter runtomkring som håller med och gör stämningen ännu sämre. De försöker inte ens göra det osynligt, de vill verkligen såra. Det är ren mobbning! Jag har i mina dagar mött många underliga människor inom ridsporten och förstått mer och mer varför vissa inte klarar av att vara kvar i denna sport. Man ska tåla så fruktansvärt mycket skit och smutskastning så hälften skulle räcka för 1000 personer. Det är personer som dessa som gör att klubbar blir osams, tävlingar blir bara något hemskt och att flera människor slutar hålla på med hästar.
Alla är på tävling eller med hästarna på samma villkor, alla vill vi olika saker och gör på olika sätt trots att vi förmodligen har liknande mål. Hur kan man ens ha mage att trycka ner någon på detta vis? Jag stod upp för mig själv och visade att jag är en hundra gånger bättre sportsmänniska än henne och de andra. Jag klev upp och presterade ännu bättre och till och med slog dem. Någonstans långt där inne så vill jag bara gå fram och slå ner dem, men man inser att vad man än skulle säga och göra så skulle det aldrig gå in i deras trångsynta huvuden. De är så långt ifrån värt det!!
Så från och med idag kommer jag för alltid bojkotta Östersund-Frösö Ridklubb för ett enormt dåligt bemötande av personal och medlemmar mot oss som kommer utifrån. Det är svårt att föraklara för er som inte var där, men jag är inte ensam om detta och jag hoppas det är fler än jag som tar steget och säger ifrån och står upp för sig själva. Jag tänker ta min fantastiska häst och köra över dem allihopa, för oss kommer de aldrig kunna skada mer. För att avsluta detta inlägg anväder jag mig av det ordspråk som följt med mig varje dag i flera år.
"If people are trying to bring you down
It only means that you are above them"
Att rida på kandar
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
Fick lite funderingar via en kommentar angående att rida på kandar!
Först och främst kan jag hålla med om att det är lite klurigt att hålla reda på allt från början. Jag började att rida på kandar på hösten 2013 eftersom vi i år skulle upp i de klasser som kräver kandar. Tipset jag fick av min tränare då var att rida på det varje gång jag red i två månader, för att både vänja mig och Sherri vid det. Red på kandaret så fort det inte var hoppträning. Tyckte det var klurigt att rida på det då jag störde mig på tyglarna till stången. Red då i "vanlig" handfattning där man har tyglarna från bridongbettet mellan ringfinger och lillfinger och sedan stångtygeln mellan långfinget och ringfingret, så tyglarna korsar varandra lite. Jag tyckte det va väldigt obekvämt och fråga min tränare sedan vad jag skulle göra för att få det att fungera, jag tyckte att jag va extremt osmidig och vågade inte riktigt ta i tyglarna för det blev en för stor och hård rörelse.
Fick då tipset om att byta handfattning. Att ha den vanliga tygeln på sitt vanliga ställen, men sedan flytta stångtygeln till under lillfingret istället. Så nu håller jag stångtygeln mer i handen. Detta gjorde att jag på en gång blev mer bekväm med hur tyglarna var och kunde fortsätta att vara lätt och smidig i handen. När man har denna handfattning är det dock viktigt att tänka på att när man rör handen bakåt genom att tippa den lite framåt eller ta en förhållning så får stångtygeln mer tryck, därför rider jag med den lite lösare än vad jag annars hade gjort. Man får alltid tänka sig för när man rider med skarpa bett, eller vilket bett som helst. Alla bett kan bli starka i fel händer.
Så mitt tips till dig är helt enkelt att rida på kandaret så mycket som möjligt från början för att hitta hänslan. Byt position på tyglar, prova olika sorters tyglar, olika sorters bett och höjd på nosgrimman, så hinner ni nog snart hem. Sherri har till exempel sin stång längre ner än normalt, men hon trivs hundra gånger bättre med den där nere än längre upp. Så länge inga tänder eller mjukdelar till illa vid kan men prova en massa olika! Lycka till! :)
Mitt kandar består av:
- Perfect Sit of Sweden, kandaret
- Pannbandet Hot Chocolate från Perfect Sit of Sweden
- Ett tredelat bett med mjuka vinklar och små ringar från Sprenger
- En kandarstång med tungfrihet från Sprenger
- Tunna lädertyglar utan stoppar till stången
- Tunna tyglar med läder på utsidan och gummi på insidan till det tredelar bettet
Käkrem på kandaret vid tävling
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
Såg att jag fått en fråga angående dessa käkremmar på PS of Swedens kandar! Först och främst så står det väldigt oklart i TR hur det nu vidare är tillåtet att rida utan käkrem eller inte, men eftersom de kom med en dom från Ridsportförbundet där de sa att det inte är tillåtet att rida utan så går jag efter det. Jag rider alltså med käkrem på alla tävlingar både på mitt träns och kandar från PS of Sweden. Har ridit utan några gånger men då även pratat med domare innan start och de flesta rekommenderar att ma rider med käkrem.
Även om inte domarna ser någon större skillnad i att rida med eller utan käkrem så kan det bli ett himla liv på de som tävlar med mig/dig. Blir man placerad(eller bara ändå) kan det läggas in en överklagan från andra tävlande om att man inte har ridit med regelrätt utrustning och blir då istället diskvalificerad. Så enligt min mening är det dumt att chansa, ta det säkra före det osäkra.
Ett utdrag
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Mitt liv / 0 Kommentarer
Det inte många vet om mig är att jag älskar att skriva. När tankar far iväg och det är mycket känslor i kroppen så älskar jag att ta tag i en penna och skriva, eller datorn. Verkligen överdriva alla känslor och få ut dem, då släpper det för ett tag och jag får frid. Igår va en sån dag, då kom en känsla och sedan så mynnade den ut i en enormt djup och känslosam text. Allt är inte så som jag skriver, men det är skönt att skriva överdrivet för att förstärka känslan och sedan släpper den. Bjussar på en liten del.
I en värld där jag är som luft, fast inte den luft som är viktig för att få oss att överleva, utan den luft som bara finns där men inte gör varken till eller från. Där finns jag. I en värld där känslan av fysisk trötthet är något som blivit en vana som inte verkar gå över. Inte en sån där ovana, utan en vanesak som blir när man bara måste vänja sig för att överleva. I en värld där psykisk stress och trötthet är något som bara hör till, sånt som kommer på köpet så att säga. Just i den världen lever jag. Det är få saker som får mig att känna mig levande och riktigt lycklig. De saker som en gång gjorde mig lycklig, sånna enkla saker som att komma hem, gå ut i stallet eller träna finns inte längre. De finns där, rent fysiskt och de sker varje dag, men de ger mig ingenting. Det görs bara för att det ska göras, det bara är så. Det finns två personer som gör mig riktigt och äkta lycklig, men de har jag ingen möjlighet att träffa så ofta som det skulle behövas för att överleva detta. Allt som är måsten tar all min tid, ledig som arbetande. Hur det kommer sig att det blivit såhär kommer för evigt bli ett mysterium och just nu är lösningen lika långt borta, om inte längre. Inget har blivit som det va tänkt och ser inte ens ut att bli i närheten av det som en gång va drömmar och mål, men som nu endast är något som går att skymta i horisonten på en resa som aldrig kommer att nå fram. Det är som att famla i mörker fast solen skiner och det är mitt på ljusa dagen, allt ser exakt lika ut. Precis som att det vore kolsvart. Blommor har blivit tråkiga, grönskan är bara något som finns där och vattnets en gång lugnande effekt har bytts ut mot ett svart hål som hotar med sin närvaro. Inget är som det en gång varit och kommer aldrig bli. Mitt i detta finns jag, fullt ovetande vad som kommer suga sista droppen ur mig. Vad som kommer bli droppen för att sluta orka, droppen för att sluta leva eller droppen för allt. Att vara så medveten om vad som händer men ändå fullt omedveten är bland den värsta känslan som finns. Man är otillräcklig.
Höjd ponnyålder
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
Åldersgränsen för ponny höjs till 20 år!(<-- länk)
Jag antar att ingen utav er har missat detta! Jag såg det själv samma dag som det kom ut och har funderat en del på det. Tyvärr så har jag inte skrivit ner mina tankar eftersom bloggen inte varit prio ett. Men nu tänkte jag ge er min åsikt om detta.
Jag tycker personligen det är väldigt konstigt och felvridet. Vet ni om att gränsen utomlands för att tävla ponny är 16 år?! Jag tycker att man borde satsa mer på att bli mer lik de andra ländernas regler än att glida ännu längre ifrån dem. Tänk er besvikelsen som 20åring när man praktiskt sett kvalat in till att delta i EM, men inte får på grund av att man är för gammal och istället tänker på att man skulle kunnat varit där om man red storhäst? Sedan kommer det bli ännu fler indelningar inom ridsporten, fler åldersindelningar. Vilket jag inte heller gillar. Okej att en 10 åring kanske inte alltid ska tävla mot en som är 40 år. Men samtidigt så har vi alla olika kunskapsnivårer vare sig vi är 10 eller 40. En 10åring kan lika gärna vara mycket duktigare trots sin ringa ålder. Vi behöver inte fler indelningar än det redan är.
Det känns dessutom som att det kommer bli färre young riders(de tävlar upp till 21 års ålder på storhäst). Vilket kan betyda färre ryttare på storhäst i sin årsklass upp till 21 år. Jag ser hellre att det satsas mer på young riders än på ponnyryttare som blivit äldre än 18 år. En satsning som ger chans till att komma ut till den verkligen storhästvärlden senare, att hoppet mellan ponny och storhäst inte ska bli ännu större. För hoppet mellan D-ponny och att rida som young rider på stor häst är inte lika stor som att rida D-ponny och hoppa nästan direkt upp till senior.
Jag tycker att jag har rätt att tala i denna diskussion med tanke på att jag fortfarande har min ponny kvar. Men något jag är glad över är faktiskt att jag gick över till att rida henne som storhäst. Jag tycker det är en helt annan värld, andra krav och helt andra människor. Som 18åring tyckte inte jag att jag passade inte bland ponnyryttarna, jag kände mig för gammal redan då. Så att kliva upp i storhästklasser var en fantastisk grej för mig. Okej, nu kanske det inte är så för alla. Vissa trivs bland ponnysarna för att de har sina vänner där och för att de känner sig trycka i den kretsen. Men jag tycker men missar en viktig fas vare sig man tar med sig sin ponny eller övergår till storhäst. Enligt mig är storhästvärlden bättre på träningsmässigt, människor och tävlingar på så många vis.
Vad tycker ni om denna nya regel? Hiss eller Diss?!
Svar på skofråga!
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
Fick en kommentar och fråga angående Sherris nya skor som jag tänkte svara på! Ska försöka förklara lite bättre varför jag vill prova dessa skor och vad de har för funktion. Det är så att dessa skor är rundade i ytterkan, precis så som ni ser på bilden att de 'även är rundade på innerkant. Tänk er hur vi människor går, hur vi rullar på våra fötter när vi går. Precis så gör hästarna också när de går, speciellt när de kliver upp med foten från backen och ska påbörja en förflyttning framåt. Tänk er nu istället en människa som går i slalompjäxor, alltså med helt stel fot som rak sula och en skarp kant. Det är inte det lättaste att varken gå snyggt eller bra i ett par pjäxor ;) Nu är hästarna raka och stela i fötterna, men ni förstår kanske ändå var jag menar. Det är själva rullningen på hoven som försvinner när de ska kliva framåt om man har en sko med skarp och tjock kant framtill.
Så i och med dessa skor så ska de få lättare att rulla på steget när de ska kliva iväg, ett mer naturligt och lättare steg med andra ord. Skälet till varför jag ville prova dessa på Sherri då. Jo, det är så att när hon rör sig så får hon en vridning utåt från sina framknän och hela vägen ner. Så hon slänger liksom ut sina hovar utåt och framåt i alla gångarter. Förhoppningen med dessa skor är att hon ska tycka det är lättare att röra sig framåt och därför inte slänga ut hovarna lite mycket. Hon kommer alltid göra det med tanke på att hon gjort det i 12 år.. Men minsta lilla det kan bli bättre tycker jag är positivt!
Hoppas du är nöjd med det svaret! Självklart ska jag försöka komma med en utvärdering efter några veckor. Kanske vi nästa skoning så jag även kan jämföras hur de slits och så vidare?!
Lastning, svar på kommentar
Avdelning b
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
Det var en utav er som uppmärksammade att jag inte red någon omhoppning på tävlingen, så tänkte reda ut det lite så ni hänger med. Jag rider helt enkelt avdelning b på tävlingar!
Jo, men såhär är det. Eftersom jag är för gammal för att tävla ponny "lagligt" eller vad man ska säga, haha ;) Men i alla fall för gammal för att tävla i avdelning a, alltså rida omhoppning och rida för placeringar. Därför får jag endast tävla ponny i avdelning b, som tidigare kallades för unghästklassen innan de gjorde om reglerna lite. Så jag som är för gammal, alltså över 18 år, får endast rida ponny i avdelning b i alla klasser i hoppning. I avdelning b är det endast som en clear round, en gundomgång inom maxtid. Rider man den felfritt får man ta emot en rosett. Såhär står det i TR om detta! Även ett utdrag från TR(Tävlingsreglemente) här under. Det är på grund av detta som jag förmodligen väljer att tävla henne som storhäst lite längre in på säsongen, för att verkligen få tävla om placeringar och rida omhoppningar. Nu tävlar vi lite mot oss själva, att rida så bra som möjligt och mer finslipa på vägen då vi inte behöver tänka så mycket på tid eller liknande.
På begäran, gymnasietiden
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Mitt liv / 0 Kommentarer
Fick en fråga om jag kunde skriva lite om min gymnasietid och visst kan jag det :)
Jag gick på Thoren Business School inne i Sundsvall under min tid i gymnasiet. Jag valde redan från början programmet "Business Program" som inriktade sig på ekonomi/business med samhälle som grund. Bytte dock klass cirka en månad in på skolstarten då jag inte alls trivdes i den andra klassen, de levde ett liv jag inte var intresserad av och därav hade vi inte heller något gemensamt. Så jag är glad att jag bytte klass, för sedan hamnade jag i en bra klass trots att jag idag inte har kontakt med mer än ett fåtal personer därifrån.
Jag valde att gå ekonomi då jag ville ha en bra grund, men inte riktigt ville gå natur som kanske var planen från början. Men det där med alla no-ämnen så som fysik och kemi har aldrig riktigt varit min starka sida så då blev det eknomi istället. Dessa tre år på gymnasiet gick i raketfart och innan man visste ordet av det så var det sista året och studenten. Jag har under alla dessa år trivts riktigt bra på TBS. En fin skola med bra lokaler mitt i stan, dock fick de nog storhetsvansinne på slutet och därför blev det lite väl trångt med alla elever.. Jag har genom åren tyckt om ett flertal lärare, men lärt mig att man inte behöver gilla dom för att lära sig någonting. Alla undervisar på sitt sätt och har sin personlighet, vilket vi inte kan göra så mycket åt.
Men i våras så tog ju jag studenten som gymnasie ekonom och ingen kunde ha varit lyckligare än jag att få ta studenten. Speciellt inte när det slutade med att jag firade min student tillsammans med fyra av mina bästa vänner(min bror och tre kompisar som inte ens tog studenten då). Det blev verkligen ett minne för livet!
Ponny vs. storhäst?
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
"Jag tycker verkligen att du ska ha kvar Sherri. Ni passar varandra som handen i handsken och jag skulle verkligen vilja följa din och hennes väg upp till storhäst, träning som tävling, ni är suuuuper tillsammans!!"
Jag fick denna kommentar förut idag när jag skrev om att tävla. Först och främst måste jag bara tacka för dina fina och uppmuntrande ord!! :) Jag blir alltid lika glad ska ni veta! Sedan tänkte jag att jag skulle reda ut vad "ponny vs. storhäst" betyder i Sherris och mitt sammanhang så som det är nu. Så här kommer det!
Ponny vs. storhäst - Sherri.
Som många utav er vet så har jag för länge sedan fyllt 18 år. Jag fyller närmare bestämt 20 år i maj. Jag lever alltid på "övertid" med Sherri som ponny och i fjol red vi några avdelning b-tävlingar bara för att få komma ut. Dessa klasser får man vara över 18 år i och man rider endast mot sig själv, inga placeringar och inga tider(förutom maxtid). Det är mer eller mindre som en clear round och man får komma in på prisutdelning om man gått felfritt typ. Det är med andra ord ingen utmaning eller någon vidare stimulering för ett ekipage som Sherri och mig som hållit ihop i 6 år och alltid tävlat. Då kan man ju välja, rida henne som ponny i avdelning b för alltid eller klassa upp henne som storhäst?!
Så, varför har jag inte bara klassat upp henne då tänker säkert många utav er? Joo, i fjol så var det för att reglerna var så att om jag klassade upp henne så förblev hon storhäst tills jag sålde henne. Alltså kunde inte någon annan som till exempel Emelie tävla henne som ponny. Men i år har det gjort om så att det går att göra så, att vi rider henne i olika tävlingar som ponny/storhäst. Så det är längre inget problem!
Nästa grej. Sherri har en väldigt kort galopp, vilket gör att de avstånd som är i kombinationer och liknande för D-ponnysar är liite långt redan som det är. Iaf om vi kommer in lite fel eller med för lite tryck i galoppen. Så att klassa upp henne till storhäst betyder ännu längre avstånd, vilket kan bli en mycket stor nackdel för oss. Att tävla 90-100cm kan vi göra då det inte är så mycket avstånd som vi måste rida på utan vi kan rida så som vi två känner och klarar av. Men sedan kan det ta stopp. Sherri är väldigt försiktig av sig och blir lätt rädd om hon får överhoppa sig för mycket eller slår i ordentligt och har man en sådan häst måste man alltid tänka två gånger vid val som dessa. Så på grund av en något för kort galopp, inte den bästa hopptekniken som kan kompensera upp den korta galoppen och en försiktig häst så tänker jag om flera gånger om.
Detta är dock min plan. Att rida henne någon tävling som ponny och känna efter hur det känns och sedan träna mer på storhästavstånd för att få en känsla från det. Sedan utefter det bestämmer vi oss hur det blir! Vi ska självklart inte ge upp, det gör vi aldrig. Vi tränar på och låter tiden och resultaten utvisa!
På begäran, ridning med sporrar
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 0 Kommentarer
En bild träning i somras.
Fick en fråga om vad jag tycker om att rida med sporrar, så tänkte dela med mig av lite tankar kring det i detta inlägg.
Som kanske många utav er vet eller har sett så rider jag med sporrar på Sherri ganska så ofta. Den enkla förklaring till det är att hon varit skänkeldöv och därför har det varit ett sätt att slippa tjata på henne med skänkeln. Har jag sporren kan jag lägga till skänkeln, få en reaktion och sedan släppa. Istället för att tjata på henne med skänkeln tills hon blir ännu mer skänkeldöv. I dagsläget rider jag henne med sporrar för att uppnå en extra effekt, att kunna rida med ännu mindre hjälper och få henne ännu explosivare då hon inte är skänkeldöv längre.
Rider man även rätt med sporren så tycker jag det är ett bra hjälpmedel att lägga till istället för flera sparkar i magen på hästen. För om man har sina skänklar i rätt läge med tån framåt och hälen lite nedåt så ligger inte sporren i först man vill lägga till den eftersom man i första hand lägger till insidan på sin vad och fot(där ingen sporre finns). Så lägger man först på skänkeln på den delen utan sporre och ger hästen en chans att svara och sedan vrider man om foten lite och lägger till sporren för att få en större reaktion.
I dagsläget rider jag mycket på det viset med Sherri. Jag försöker alltid lägga till skänkeln utan sporren först för att få en reaktion så och sedan lägga på sporren som extra hjälp. Det är väldigt sällen jag rider med till exepmel ett spö hemma då jag inte ser det som någonting nödvändigt vid min ridning just hemma. Då kan sporren bli lite liknande ett spö, för ett spö lägger man ju till om hästen är dåligt uppmärksam på våra hjälper. Men lägger spöt som en korregering, inte som en bestraffning, precis lika är det med sporren för min del.
Man ska även vara uppmärksam på hur hästen reagerar på sporren, olika hästar fungerar på olika sätt när man rider med sporrar. Mer eller mindre bra, som med precis all annan utrustning. Man ska alltid tänka efter innan man byter eller lägger till någonting, man ska inte bara rida med till exempel sporrar bara för att eller för att de satt på skorna. Tänk efter före och prata gärna med någon som har mer erfarenhet om ni känner er osäkra :)
Hoppas ni tyckte om detta inlägg! Ni får jättegärna komma med fler förslag på ämnen jag ska skriva om. Jag älskar ju att skriva och dela med mig av tankar och idéer.
På begäran, favoritövningar
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
Lite random bild kanske, men ponnyn kan ju det där med omhoppningssvängar iaf ;)
Till ämnet, favoritövningar.
Jag kan inte riktigt säga någon favoritövning såhär på rak arm, men jag älskar allt som har med klurigheter att göra. Saker som får både mig och hästen att tänka efter. Serier, studds, evighetsbanor och bommar är mina favoritövningar. Jag gillar att sitta och trimma hästen till extra lydighet i alla sammanhang, vare sig jag hoppar en bana eller det är andra övningar. När det kommer till att rida på marken, dressyr vill säga så är mina favoritövningar absolut olika skolor i lösgörande syfte mina favoriter. Kan ge lite tips på olika saker.
Hoppning.
Studds - smidighet, snabbhet, eget tänkande och spänst för hästens skulle. Men även balans och följsamhet för ryttaren.
Evighetsbanor - kondition, vägval, att ha kontroll på antal galoppsprång. Även koncentration på ryttarens egen sits då hindren oftast är mindre och inte speciellt ansträngade i sig då det blir väldigt många språng.
Bommar - Både trav- och galoppbommar. Träna på avståndsbedömning(att få bommen mitt i steget/språnget), spänst i steget och lösgörande.
Serier - Lite av det mesta skulle jag vilja säga. I en serier brukar man även passa på att hoppa upp hästen på lite större språng då det är lättare med avstånd och spränst då. I serier är det mycket kontroll på sin egen sits och man låter hästen jobba mycket själv, men rider in och sedan ska hästen till slut kunna jobba sig ut på ett bra vis själv med bara ett lätt stöd. En serie har även kortare avstånd mellan varje hinder än till exempel en kombination då tanken är att hästen ska träna upp sin spänst, språngkurva och snabbhet.
"Dressyr" (skulle hellre kalla det markarbete då jag jobbar mer i lösgörande, spänst och lydighetssyfte än att det ska utföras i korrekthet inför dressyrtävling).
Öppna/sluta - Få koll på fram- och bakdel, samt väldigt lösgörande om det görs på rätt sätt.
Skänkelvikning - Även detta en lösgörande övning vid rätt ridning. Tränar öven smidighet, spänst och lydighet precis som i öppnor/slutor.
Länga/korta stegen - Detta är någonting som jag alltid gör varje pass oavsett vad. Detta gör snabbhet och explosivitet samt att hästen blir mer uppmärksam för ryttarens skänkel då det hela tiden händer någonting och inte bara blir i samma tempo. Detta har jag fått jobbat "ihjäl" mig på med Sherri då hon som sagt var skänkeldöv när hon kom. Det viktiga är att kunna släppa skänkeln när hästen har reagerat framåt eller att inte sitta och ta hela tiden när man ska korta utan sitta tillbaka och sedan kunna sitta still utan att hästen drar iväg igen.
Övergångar - Samma sak här som med att länga/korta. Få en uppmärksamhäst som lyssnar.
Ridning i skog och mark.
Alla övningar som tår under "dressyr" - Alla dessa övningar jobbar jag alltid med under en uteritt då jag inte har tillgång till ridbana och ridhus året runt. Allt går att föra på uteritter bara man vill!!
Klättra - i alla gångarter, alla tempon på olika sätt. Intervaller, samla, lite mer framåt, övergångar och så vidare. Jag klättrar i sandbankar eller i längre backar i olika lutningar.
Konditionsträning - Att ligga och trava eller galoppera i längre sträckor, i samma tempo eller längre intervaller. Viktigt med bra underlag för mindre slitage!
Okej, jag inser att listorna kan göras lååååånga allihopa! Men jag slutar där. Lite tips på varje kategori fick ni iaf. Hoppas inspirationen flödar och ni fick några bra tips.
På begärn, Hur var Sherri att rida när hon kom?
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 2 Kommentarer
Bild från 2009, alltså två år efter hon kom till mig.
Hur var Sherri att rida när hon kom till dig? :)
Jag fick hem Sherri den 29 mars 2007. När hon kom till mig hade jag i huvudtaget fullt på att kunna rida henne. Hon sköt mig ur sadeln hela tiden vad vi en gjorde då hon redan då hade mycket rörelse i kroppen i höga steg med sina framben. När hon kom så bockade hon heeeela tiden när vi galopperade, hon var väldigt skänkeldöv och kröp mer än gärna bakom bettet och slutade jobba med bakbenen. Hon hade typ som två olika takter med bakbenen och frambenen. Hon hade även en gigantisk bog, men ingen rumpa. Tittar man på denna bild så ser man även det mesta som jag sagt, även fast det hade blivit mycket bättre där efter två år.
De två/tre första åren handlade egentligen bara om att få loss hela hennes kropp då hon satt fast överallt och inte ville använda sin bakdel på grund av spänningar i muskler och liknand, men även för mig att lära mig att rida större häst då jag bara ridit typ a-b-ponnys åren innan. Så efter det så kunde vi träna upp styrkan på henne och få henne jämnt musklad över hela kroppen, vilket tog väldigt lång tid då hon varit felriden i många år och även inte vågat använda sin kropp.
Det har varit en bergochdalbana med mycket svett och tårar genom åren blandat med lycka. Trots att hon kanske inte var den optimala hästen att köpa för oss eller kanske blev den häst som kunde ta mig till SM så är jag ändå väldigt glad att det var/är just henne som vi fastnade för, att hon valde oss. För utan Sherri hade jag aldrig varit där jag är idag, jag har fått lära mig så otroligt mycket av henne. Fått lära mig om hur hästen fungerar och verkligen fått kämpa i ridningen för att komma någonstans, fått lära mig egentligen allt jag kan idag. Så jag är evigt tacksam till denna fantastiska ponny även fast det inte blev något SM eller liknande, för med henne har jag ändå varit lycklig och fått uppleva en hel del på samtidigt som vi har lärt oss tillsammans allihopa.
