Jag fick hem Sherri den 29 mars 2007. När hon kom till mig hade jag i huvudtaget fullt på att kunna rida henne. Hon sköt mig ur sadeln hela tiden vad vi en gjorde då hon redan då hade mycket rörelse i kroppen i höga steg med sina framben. När hon kom så bockade hon heeeela tiden när vi galopperade, hon var väldigt skänkeldöv och kröp mer än gärna bakom bettet och slutade jobba med bakbenen. Hon hade typ som två olika takter med bakbenen och frambenen. Hon hade även en gigantisk bog, men ingen rumpa. Tittar man på denna bild så ser man även det mesta som jag sagt, även fast det hade blivit mycket bättre där efter två år. 

 

De två/tre första åren handlade egentligen bara om att få loss hela hennes kropp då hon satt fast överallt och inte ville använda sin bakdel på grund av spänningar i muskler och liknand, men även för mig att lära mig att rida större häst då jag bara ridit typ a-b-ponnys åren innan. Så efter det så kunde vi träna upp styrkan på henne och få henne jämnt musklad över hela kroppen, vilket tog väldigt lång tid då hon varit felriden i många år och även inte vågat använda sin kropp. 

 

Det har varit en bergochdalbana med mycket svett och tårar genom åren blandat med lycka. Trots att hon kanske inte var den optimala hästen att köpa för oss eller kanske blev den häst som kunde ta mig till SM så är jag ändå väldigt glad att det var/är just henne som vi fastnade för, att hon valde oss. För utan Sherri hade jag aldrig varit där jag är idag, jag har fått lära mig så otroligt mycket av henne. Fått lära mig om hur hästen fungerar och verkligen fått kämpa i ridningen för att komma någonstans, fått lära mig egentligen allt jag kan idag. Så jag är evigt tacksam till denna fantastiska ponny även fast det inte blev något SM eller liknande, för med henne har jag ändå varit lycklig och fått uppleva en hel del på samtidigt som vi har lärt oss tillsammans allihopa.