Ponny vs. storhäst?
Skrivet:
/ Kategori: Funderingar & åsikter och Hästarna / 1 Kommentarer
"Jag tycker verkligen att du ska ha kvar Sherri. Ni passar varandra som handen i handsken och jag skulle verkligen vilja följa din och hennes väg upp till storhäst, träning som tävling, ni är suuuuper tillsammans!!"
Jag fick denna kommentar förut idag när jag skrev om att tävla. Först och främst måste jag bara tacka för dina fina och uppmuntrande ord!! :) Jag blir alltid lika glad ska ni veta! Sedan tänkte jag att jag skulle reda ut vad "ponny vs. storhäst" betyder i Sherris och mitt sammanhang så som det är nu. Så här kommer det!
Ponny vs. storhäst - Sherri.
Som många utav er vet så har jag för länge sedan fyllt 18 år. Jag fyller närmare bestämt 20 år i maj. Jag lever alltid på "övertid" med Sherri som ponny och i fjol red vi några avdelning b-tävlingar bara för att få komma ut. Dessa klasser får man vara över 18 år i och man rider endast mot sig själv, inga placeringar och inga tider(förutom maxtid). Det är mer eller mindre som en clear round och man får komma in på prisutdelning om man gått felfritt typ. Det är med andra ord ingen utmaning eller någon vidare stimulering för ett ekipage som Sherri och mig som hållit ihop i 6 år och alltid tävlat. Då kan man ju välja, rida henne som ponny i avdelning b för alltid eller klassa upp henne som storhäst?!
Så, varför har jag inte bara klassat upp henne då tänker säkert många utav er? Joo, i fjol så var det för att reglerna var så att om jag klassade upp henne så förblev hon storhäst tills jag sålde henne. Alltså kunde inte någon annan som till exempel Emelie tävla henne som ponny. Men i år har det gjort om så att det går att göra så, att vi rider henne i olika tävlingar som ponny/storhäst. Så det är längre inget problem!
Nästa grej. Sherri har en väldigt kort galopp, vilket gör att de avstånd som är i kombinationer och liknande för D-ponnysar är liite långt redan som det är. Iaf om vi kommer in lite fel eller med för lite tryck i galoppen. Så att klassa upp henne till storhäst betyder ännu längre avstånd, vilket kan bli en mycket stor nackdel för oss. Att tävla 90-100cm kan vi göra då det inte är så mycket avstånd som vi måste rida på utan vi kan rida så som vi två känner och klarar av. Men sedan kan det ta stopp. Sherri är väldigt försiktig av sig och blir lätt rädd om hon får överhoppa sig för mycket eller slår i ordentligt och har man en sådan häst måste man alltid tänka två gånger vid val som dessa. Så på grund av en något för kort galopp, inte den bästa hopptekniken som kan kompensera upp den korta galoppen och en försiktig häst så tänker jag om flera gånger om.
Detta är dock min plan. Att rida henne någon tävling som ponny och känna efter hur det känns och sedan träna mer på storhästavstånd för att få en känsla från det. Sedan utefter det bestämmer vi oss hur det blir! Vi ska självklart inte ge upp, det gör vi aldrig. Vi tränar på och låter tiden och resultaten utvisa!
Anna N
Ja fy, jag tänker på Solfrejas och mina hemska kombinationsminnen :) Om vi tvekade det minsta så fick jag rida på två språng! Men det gick ju bra det å ;)
Svar:
Ja, usch! Det kan verkligen bli hur fel som helst! Men som du säger, man kan ju ta två språng också, iaf om det är räcke ut ;) Oxer är lite värre!
Lina Wikberg
2013-01-24 @ 23:19:14