Ett lyckorus
Skrivet:
/ Kategori: Hästarna / 0 Kommentarer
Eftersom jag och Sherri inte riktigt är överens med kandaret så har jag funderat på en lösning. I lördags på lektionen var det inte alls roligt då hon bara släppte och tyckte det va allmänt skit och igår så va hon tvärt om. Hon hängde sig i det och bröt av i alla svängar hon kunde hitta ute på lägden där vi red.
Så bestämde mig för att rida helt kravlöst och bara rakt fram på långa sträckor i sakta mak. Började med att skritta på långa tyglar en lååång bit, sedan kortade jag upp den precis så jag fick ett mjukt stöd i munnen på henne och började trava. Helt utan krav, rakt fram och hon fick ha huvudet precis vart hon ville. Efter ett tag började hon tugga på bettet och verkade tycka stödet i munnen va skönt då hon väldigt fint började söka sig neråt. Gjorde sedan efter ett tag samma sak i galoppen, dock blev hon lite busig då eftersom vi gick igenom skogen där vi brukar busa. Skrittade sedan en längre stund med långa tyglar över några lägdar och vägar.
När sedan tog tyglarna igen så bara va allt på plats. Bakbenen var där, ryggen va uppe, ett mjukt stöd i handen som Sherri brukar ha och framförallt den där underbara bjudningen. Så jag började jobba samling och längning i både trav och galopp, hela tiden pp rakt spår. Efter ett tag ville hon bara galoppera så lät henne göra det och fokuserade mycket på samling och upp till arbetsgalopp. Hon va sååå fin! Till slut gjorde jag lite byten på rakt spår. Enkla byten och så vanliga byten. Efter ett tag kändes det så bra att jag provade byta i vart 4:e språng. OCH DET GICK!! Ett byte blev först bak och sedan fram, med resten av de 6 stycken jag gjorde va riktiga. Finafina ponny!!
Provade även på den mest samlande och trampande traven Sherri har just nu och den satt också klockrent. Så idag ville jag bara skriva halleluja-moment rakt ut!! Så grymt skönt att hon slappnade av och verkade tycka det va helt okej då hon va så grymt arbetsvillig. Min duktiga tjej!!
Så månsken, John Mayer i mattes ena öra och en längre sväng på raka spår verkade vara det som behövdes. Det gjorde susen! Så nu känns det bra!! :)