Idag skulle vi bara ut och trava fram och tillbaka på en väg tillsammans med mamma och Cosy. Men istället blev det ett helt underbart pass. Hon kändes så mjuk och fin när vi travade att jag började ställa mer krav på traven på henne och hon va galet arbetsvillig så då fortsatte vi att köra på. Det blev fokus på att hela tiden vara rak i alla eftergiven i skänkelvinkningar, att jag satt rakt och försökte att verkligen sitta still(sååå sjukt jävla svårt... haha) och så bara ha henne snabb för skänkeln. Hon va riktigt riktigt fin idag! Blir så himla lycklig! 

 

Jag tror att allt vi har gått igenom detta år har gjort att vi kommit dit vi är idag. Alla dalar och berg, alla olika beslut som skulle tas och till slut den stora kärleken jag känner till Sherri som avgjorde allt. Detta år har varir det år jag bestämde för att verkligen satsa på Sherri, storhäst eller ej, så går vi idag utmärkt som storhästekipage. Någonting som jag är så frukstansvärt glad över att jag bestämde mig för. För efter det har vi gått från klarhet till klarhet och det finns ett driv i oss båda som är helt otroligt. Vi vet att det är tillsammans vi ska vara nu, så är det bara. Jag och Sherri hör ihop i alla lägen och så kommer det alltid att vara. Så nu kör vi!