Ännu dagdrömmer jag om Öviksmaran och kommer nog göra i flera dagar framöver. Så dessa bilder från helgens maran får mig att le hundra gånger om även fast jag känner mig lite tom av alla människor jag saknar redan. Men verkligeheten gör sig snabbt påmind och jag ska kasta mig in i verkligeheten snart igen. Nu ska jag däremot iväg och träna, dags att dra igång igen efter ett tags uppehåll pga av sjuka och problem med halsen. Woopwoop!