Jag tycker det borde vara så himla jobbigt för dem som blir så nervösa. Själv var det många år sedan jag var det allra minsta nervös på en tävling. Jag slutade vara nervös någon gång 2004-2005 tror jag och innan det var jag aldrig heller så speciellt nervös, bara precis så jag kände det typ. Bara sådär lite. Jag bestämde mig att det inte var någon idé att vara nervös eftersom det tog massor med energi och för att jag helt enkelt litade på mig själv, min häst och personerna runtomkring mig(framförallt min andra teamhalva, mamma). Det fanns inget att vara nervös för. Jag visste att om vi skötte vår tidsplan, vi var friska och jag red som jag skulle så skulle det alltid gå bra. Jag kunde bara skylla på min egen ridning när det gick dåligt, inte på hästen, för mina hästar har aldrig heller varit så att de stannat för "spöken" eller liknande. Det hängde/hänger alltid på mig och därför var/är det ingen idé att vara nervös. 

 

Det bästa sättet att bli av med sin nervositet tror jag är att få runtin på tävling och vara ute mycket, både med sin egen häst och följa med andra. För ofta blir man lika nervös på sida som när man rider själv. Sedan är det allra viktigaste att förbereda sig mentalt tror jag. Om man förberett sig mentalt så har man förberett sig för hur ens plan är, hur man ska rida, hur man ska rida fram, man har sett en film i huvudet på hur man rider banan och hur allt flyter och man har förberett sig på att rida det bästa man kan. Man är förberedd för allt, men man tänker egentligen bara på allt som är bra. Mycket hänger på tanken och att få rutin! Runtin gör så att man inte behöver ändra på hur man gör hemma, ta den tid det behöver och verkligen hitta "hem" på tävling. 

 

Framförallt gör tävling till någonting ROLIGT och SPÄNNANDE! :) Det är trots allt ingen som tvingar er att tävla(okej, det finns väl sådanna fall med men det hoppas jag inte mina läsare behöver stå ut med)! Sedan önskar jag er alla lycka till med träningar, tävlingar och nervositeten denna säsong! Kört hårt ;)