Hur mycket märker ni av att ridsporten är en enorm bedömningssport? Då tänker jag framför allt på dressyren som hela tiden bedömns i poäng av olika domare som har olika åksikter. Hur många kurser eller utbildningar varje domare än har gått så kommer de alltid ha personliga åsikter när de bedömer. Alla tycker olika, speciellt i hästvärlden. Detta var något som har snurrat ännu mer än vanligt den senaste tiden i mitt huvud, både från den senaste dressyrtävlingen vi var på och en sak som mamma sa under sadelprovningen "Vad kommer domarna tycka om att det inte är en klassisk dressyrsadel? Den ser mer ut som en hoppsadel, kommer det dra ner poängen?". Någonting i den stilen sa hon när vi diskuterade de olika dressyrsadlarna som vi hade provat. Är det verkligen så, att domarna dömmer oss efter vad vi har för utrustning och häst mer än vad de dömmer oss efter hur korrekt vi utför ett dressyrprogram? 

 

Jag kunde inte låta bli att fundera på just detta och helt ärligt så tror jag att vår utrustning och häst spelar stor roll när vi tävlar i just bedömningssporter. Till exempel, jag tror att om en domare velar mellan en 6:a eller en 7:a så kommer den hellre ge ut en 7:a till ekipaget som har en snygg och modern utrustning och ser "påkostad" ut än till ekipaget som inte hade råd att köpa en ny dressyrsadel och en ny kavaj och har lite smutsiga ben. Jag kan se det när det kommer till mig själv och Sherri, det är hemskt men sant. Sist på tävlingen i Timrå så kändes det fruktansvärt i första klassen, jag ville inte annat än åka hem och träna inför nästa tävling istället. Trots den hemska känslan och att både jag och mamma såg på filmen att det är långt ifrån så bra som vi kan prestera så red vi på drygt 66% och får höga poäng på sånt som jag kan tycka var mycket bättre hos ett annat ekipage. Sherri sticker ut ganska rejält från mängden med tanke på att hon är en ponny bland storhästarna, är fläckig, rör sig mycket och aldrig har haft en knopp i sin man och trots det så ser proffsiga ut när vi är på tävling. Vi är rena, har fin utrustning och utstrålning. Det är ett plus! Hade vi kommit med samma utrustning fast med lite mer ovårdad man, skitiga fläckar lite överallt och med ett allmänt slitet intryck så skulle vi inte få samma höga poäng trots att vi skulle göra det exakt lika bra eller ännu bättre. 

 

Det är hemskt att vi alla helt plötsligt inte alls tävlar på samma villkor när vi väl är på tävling. Att det inte är rättvist i hästvärlden vet vi alla om, en familj har massa pengar och kan köpa fina hästar till sina barn samtidigt som en familj får "nöja sig" med en foderponny som inte har samma kvalitéer. Trots att den gråa vardagen inte är rättvis så skulle jag önska att de grenar som verkligen är bedömningsgrenar var mer rättvisa. Att domaren bedömde utförandet och kvalitén istället för att titta mer på hur ekipaget ser ut, det finns inget skäl till att ge mindre poäng till en som inte har råd med en dressyrsadel om den gör en lika bra uppvisning som de andra. 

 

Nu drar jag inte alla domare över en kant, de får ni inte tro, men det finns tydliga exempel på detta när man väl är ute på tävling. Jag har varit med om det själv ett flertal gånger när någon annan förtjänat en placering mer, men när de inte fått de poäng de förtjänat. Ett väldigt starkt exempel är en av mina bästa vänner som för några år sedan tävlade dressyr på en ponny som bara hade en liten tuss till svans, men som rörde sig fint och gjorde allt korrekt. Den ponnyn fick alltid låga poäng på grund av att "saknaden av svans drog ner helhetsintrycket". Varför ska en ponny som haft en sjukdom i svansroten och blivit opererad bli bedömd med mindre poäng endast för sin svans? Det är som att dömma en människa som kommer i rullstol efter en knäoperation och säga att den inte kan sjunga längre. Hur logiskt låter det?