Denna fröken alltså! Varje pass börjar så bra, lugnt och stilla och hon känns strålande och sedan rätt vad det är så trycker hon på "ON-knappen" och blir som ett ånglok. Hon bara tågar på och så fort jag tar en förhållning går all energi rätt upp i himlen. Haha, livet på ponnyhästens rygg.. Inte konstigt det inte blir någon ordning på oss när varje pass går ut på att hålla oss lugna. Menmen, jag hoppas det bara är en fas, jag jobbar för allt jag är värd att hon ska hålla sig lugn. Vi måste försöka ta oss till ridhuset någon dag så vi kan få ett avslappnat pass där jag verkligen kan känna på henne, kanske rida lite bommar och sådär. 

 

Trots detta är det skönt att känns att hon är pigg och fräsch i kroppen. Ibland får man bara stå ut med en liten tok full med känslor, så länge hon är hel och glad ;)