Åå, vad jag älskar min ponnyhäst! Idag stack jag ut barbacka med tränset på för ett riktigt dressyrpass och på en gång kände jag igen Sherri och hennes riktiga och bästa hon. Började med att bara vara överdrivet arbetsvillig och skulle göra allt samtidigt och helst jättefort och med huvudet överallt. Haha! Sedan efter halva turen så lugnade hon ner sig och jobbade som en gud. Helt underbart vad hon jobbade bra! Red mestadels övergångar till och från galopp på olika vis och jobbade samling i galoppen i backarna. Hon jobbade riktigt bra och jag verkligen kände hur hennes ryggmuskler arbetade under mig, hur de spände ihop sig och sedan sträckte ut sig. Blev så löjligt glad! Tänk att så lite kan göra så mycket? 

 

Så känner jag verkligen att vi är på gång igen. Tänker rida mycket barbacka ett tag framöver för att låta hennes rygg vila och återhämta sig från trycket som gjort att hon haft ont. Det är dressyrtävling om 1,5 vecka för oss också! Kan bli spännande eftersom vi inte hinner träna för Peter, åka till ridhuset eller rida i en dressyrsadel innan tävlingen. Men jag tror faktiskt vi ändå kommer göra fina ritter med tanke på hur sammansvetsade vi är :)