Gårdagens tävling har lämnat ett skönt avtryck i min kropp! Vi va inte bäst, vi fick inga finga poäng och inte heller va vi fläckfria, men igår va vi samspelta. Igår var första tävlingen på väldigt länge som jag kände att vi gjorde allt tillsammans precis så som vi brukar. Trots att det var varmt och Sherri var lite seg så tog vi oss igenom tävlingen med två dressyrprogram som är krävande för både ryttare och häst. 

 

Första klassen va en MSV C:2. Fick verkligen försöka väcka Sherri på framridningen först, men fick henne inte hela vägen till den där bjudningen jag önskar. Ville inte tjata ihjäl mig på henne utan nöjde mig med det jag fick ut av henne i värmen och dammet. Hon gjorde trots allt det hon skulle! Väl inne på banan börjar hon GISSA vad hon ska göra.. Rider in på medellinjen för att göra halt och hälsa, efter sådär 5-10 meter tycker Sherri vi ska göra halten och bryter av till slängtrav!? Haha, vad fasen!? Sedan fortsatte det så, så fort vi gick mot en diagonal ökade hon, så fort jag började med något så skulle hon överdriva. Hon gissade sig till vad vi skulle göra, så det kändes ju lite spännande. Haha! När vi kom till den förvända galoppen trodde hon att vi skulle gå in och göra byten, så det blev svårt att få henne kvar i de förvända galoppen och då började hon hoppa omkring istället och byta. Vi hade dessa två stora missar och sedan lite smågrejer som alltid går att finslipa. Dock tycker både mamma och jag att domaren var väldigt snåla med oss då utdelningen blev drygt 59%. Men känslan fanns där och vi gjorde saker tillsammans även fast Sherri kanske trodde vi skulle göra andra saker vissa stunder, men jag behövde inte tvinga henne. 

 

Andra klassen var debut i MSV B:4! Det kändes lite pirrigt inför denna klass. Först va Sherri trött, jag visste inte om jag hade huvudet med mig eller inte när det gäller vägarna och det är en klass med flera klurigheter. Trots detta så red jag in med ett leende på läpparna och bara red, red tillsammans och kämpade med Sherri. Vi fick till vissa saker väldigt fint och andra saker mindre fint. Men vi kom igenom hela programet utan missöden och ponnyhästen själv va mycket nöjd med att hon kunde skutta i galoppombytena, haha. Så nu behöver vi få rutin på byten på tävling, för sådär extremt hoppigt och stort byter hon inte hemma. Vi fick därför inga vackra poäng på bytena, men vad tusan gör det!? Nu har vi startat denna klass och jag kan med gott samvete säga att jag är nöjd över vår insats och stolta över oss med tanke på omständigheter och förutsättningar. Trött ponny, förvirrad pilot och en hård domare. Drygt 55% slutade vi på, men vi va inte sist! Så jag är mer än nöjd, nu är målet att komma över 60% i denna klass framöver. Sedan om det blir i höst eller till våren, det får vi se. 

 

Men vet ni vad det bästa är!? Sherri bockade inte som en idiot på hela tävlingen!! Hon bockade en gång på framridningen, men lugnade sig fort och sedan så började hon studdsa när det blev fel i den förvända galoppen, men det gör inget. Jag är verkligen glad över det! Vi är påväg tillbaka, jag och min älskade ponnyhäst.