Fantastiska ponnyhäst vad du gör mig lycklig! Ikväll hade jag verkligen noll inspiration till att gå ut och rida. Visste att vi skulle behöva ett dressyrpass efter all kondition och styrka vi gjort förra veckan. Det hann bli riktigt mörkt innan jag kom ut eftersom jag va tvungen att vakta Atlas några timmar. Tacka vet jag Sherri som alltid gör mig på bra humör. Bestämde mig för att rida barbacka bara för att jag skulle känna att det var lite roligare. Vi båda föredrar barbackaridning alla dagar i veckan framför sadlarna. Så barbacka i vanliga tränset stack vi ut i mörkret. 

 

Kände redan vid första travsteg att pärlan var på ett strålande humör för att arbeta och mjuk i kroppen. Helt plötsligt vände min inspirationskurva och gick i taket. Började med att rulla på i mjuka övergångar i ett bra grundtempo ute längs vägarna. Mötte på några råddjur i diket, men Sherri vickade knappt på öronen åt dem. Avslutade att rida henne på en gräsplätt i 20 minuter. Hon var verkligen suuuperfin!! Hittade den höga och fina tävlingsformen där jag verkligen kan skjuta tillbaka axlarna och och få ner min kropp på henne rygg riktigt, istället för att jag ska kämpa med att hålla upp henne fram och lätta i sadeln samtidigt. Jobbade lite känslighet för skänkeln först och sedan blev det mycket galopparbete. Halt, galopp, samla, skritt, galopp, halt, backa, galopp, samla, förvänd galopp, skritt, galopp och så vidare. Sherri jobbade på exemplariskt!! Vi fick till så sjukt fina halter och enkla byten ikväll. Hon var verkligen kvar i den höga formen utan att varken slå sig fri med huvudet eller dyka ner. Det var mjukt, spänstigt och harmoniskt! Jag blev så lycklig att jag bara satt där och öste beröm över henne. Min fina fina ponnyhäst! 

 

Dagar som denna vill jag tävla! ;) Kruxet är att hitta samma ridning och känsla på tävlingsbanan. Träna träna träna!