Igår när jag var iväg med Sherri till Maja för en KS/akupunktur-behandling så kom det upp en massa känslor, både nya som gamla. Det började med att Maja kände av Sherris lungor, att de drog ihop sig och bröstkorgen var som en klump. Efter mycket om och men visade det sig att Sherri är väldigt ledsen och känner sig utanför när hon är på dressyrtävling. Hon vet att hon kan och hur bra hon kan vara men känner sig nerstämd för att hon inte får vara tillsammans med de andra hästarna. Detta har uppkommit som en ond cirkel.. Först blev det kaos i Östersund i våras och några sa "kasta ut skiten!" om oss på framridningen, vilket tog väldigt hårt. Sedan så har det blivit så att jag håller henne ifrån de andra hästarna när jag värmer upp för att minimera risken för att de ska bli rädd för henne där hon bockar. Många storhästar är faktiskt rädd för henne när vi är på samma bana och rider.. Så himla tråkigt! Så både jag och Sherri har blivit lite utanför bara för att vi inte är som alla andra. Så nu tycker Sherri det är jobbigt att vara ute på tävling, och ska jag vara ärlig så känner jag precis lika. Så det är något vi verkligen måste jobba på! Kommer vi inte över detta kommer tävlingarna inte bli lika roliga som förr.. 

Det andra som kom upp var något som Sherri relaterade till utrustning. Det tog ett himla tag innan vi kunde säga vad det var eller vart. Det var något riktigt gammalt som vi hittat långt nere på djupet. Till slut kunde maja utesluta betsel och sadel, det var då jag kom på att hon skulle fråga om bakbenen eftersom Sherri alltid varit känslig om sina bakben. Vissa dagar får jag ha skydd på henne och andra dagar så går hon bara och kniper när skydden sitter på. Helt riktigt så hade det med bakbenen att göra, men vi kunde inte lista ut vad som hade hänt. Om de dragit ut henne vid födsel, knytit ihop hennes bakben eller använt hemska skydd. Det är något som inte Sherri riktigt vet själv, men minnet sitter kvar i bindväven. Så det försökte Maja lätta på så gott hon kunde. 

 

Det är hemskt vad en häst kan vara med om och hur mycket de kan känna. När jag tänker på Sherri så vet jag ju att hon har känslor och är väldigt känslig, men inte trodde jag att hon kunde känna sig utanför. Att hon kan ha exakt samma känslor som vi människor kan ha. Hon har även haft ett så traumatiskt liv innan hon kom till Sverige. Min lilla älskade pärla har inte haft det lätt! ♥ Jag förstår verkligen varför hon valde mig och mamma när vi var ner till Skåne och tittade på henne. Jag får tårar i ögonen av att bara tänka på det. I 7,5 år har vi hjälpt henne att släppa det gamla, och än kommer det hela tiden upp nya saker till ytan.