Alltså denna ponnyhäst! Idag tänkte jag ta mig ut längs vägarna och rida dressyr. Det skulle bli ett mjukt pass i långsamt tempo, fast en längre runda. Problemet va bara att Sherri varken tyckte att vi skulle arbeta eller gå långsamt. Viftandes med huvudet tog hon varje chans hon fick att springa på framåt, alltså mer framåt än vad jag hade tänkt mig. Så efter 40 minuters försök till arbete så insåg jag att detta energiknippe inte skulle ge sig först hon hade fått sprungit av sig. Det är ingen idé att "slåss" med henne, då blir hon hundra gånger värre dagen efter istället. 

 

Så, iväg mot vår galoppväg va det ingen fröjd att försöka få henne att samarbete, men sedan så släppte jag bara tyglarna och ställde mig upp. Må hon springa tills hon tröttnar.. Haha, sagt och gjort! Nån kilometer senare saktar hon nöjt ner till skritt och skritter glatt och i friskt tempo hemåt. Vad ska man säga!? Hon va ju iaf nöjd med sig själv ;) Förhoppningsvis är hon nöjd och glad över att fått springa lite och kan lägga den vettiga energin på att jobba imorgon när vi ska träna för Peter. Jag vet ju att hon lätt får "dålig energi" som det inte alls går att jobba med ibland och det hade hon idag. Fast det är väl inte så konstigt då vi först tagit det lugnt sedan tävlingen, men också för att det har varit så himla dåligt väder denna vecka så hon har fått två ofrivilliga vilodagar också.